Till minne av Zipper!

Namn: Next Generation's Junior Ztrix
Ras: Australian Shepherd
Född: 2001-04-24
Död: 2008-04-17
Mankhöjd och vikt: 63 cm, 28 kg.
Meriter: CERT (BIM), Hoppklass 2, mh 1:a skott, 3:e pris lydnad II.
Övrigt: HD A, AD ua, ögonlyst vid ett år ua, kastrerad.
Gillar: mat, matte, husse, valpar, agility och spårpinnar.
Ogillar: när andra hundar kissar inne.

Zipper är en riktig soffpotatis som älskar att springa och hoppa. Han gillar att köra agility och att spåra (man får ju godis när man hittar pinnarna!). Han är den mest rara hund man kan tänka sig och trots att han aldrig riktigt har förstått att han är väldigt stor så är han mycket försiktig med små valpar. Zippers favorit trick just nu är att spela död tätt följt av att vrida på huvudet.Efter att ha varit slö och konstig sommaren 2007 upptäcktes först en prostata förstoring och ett peridinalbrock till följd av detta. Efter kastreringen så gick han fortfarande konstigt med en krökning på ryggen och därför röntgades hans rygg. Bilderna visade förutom de otroligt fina höfterna pålagringar mellan kotorna L7 och S1. Han sattes på smärtstillande och fick därför bli pensionär alldeles för tidigt.Tyvärr så blev han bara temporärt bättre och efter nyår 07/08 så blev han sämre och sämre. Det började med att han blev lugnare och fick svårare att få ut bajs. Sedan blev det värre och värre. Förstoppningen låg hela tiden på lur bakom nästa hörn och varje dag var en lång väntan på att Zipper skulle lyckas bajsa. Han blev vaktig mot okända hundar och levde egentligen bara upp när han kännde att han behövde visa sig frisk. Annars låg han mest i soffan. Vi gjorcde en magnetröntgen och veterinärerna på Strömsholm kunde konstatera att han hade ett diskbrock. Tyvärr så var prognosen för operation dålig då nerverna som styr tarmen troligen var skadade. Detta skulle kunna förklara att han inte klarade av att bajsa normalt. Vi bestämde att vi skulle fortsätta med sjukgymnastiken och smärtstillande så länge det gick. Med lite tur kunde vi få ganska lång tid med världens bästa hund. Men ödet ville annorlunda och Zipper blev mer och mer som en gammal hund. Förstoppningen kröp närmare och tillslut orkade jag inte se hans misslyckade försök att bajsa längre. Jag hade redan tidigare pratat med hans veterinär om vilka tecken jag skulle titta efter, när hans lidande blev större än lyckan att ha honom kvar. Det var bara att ringa det svåra samtalet och sedan att genomlida dygnet som följde. Zipper blev otroligt bortskämmd och han var verkligen en lycklig hund. Tänk en egen promenad i skogen med både husse och matte!Köttbullar i blåbärsriset och all uppmärksamhet. Super sa Zipper! Det sista han såg var sin älskade husse och det sista han kännde var mina händer på sin kropp. Han somnade fridfullt med huvudet i mitt knä och behöver inte längre ha ont.

Zipper, vi kommer alltid att minnas dig som världens bästa hund. Du var alltid snäll, men inte alltid lydig. Men olydnaden var en del av din charm och du gjorde allt med glimten i ögat. Huset känns tomt utan en stor hund att snubbla över, du låg ju alltid strategiskt placerad för att ha koll. Soffan känns stor och kall utan dig. Antar att du nu springer runt på en grön äng och letar efter köttbullar, kanske finns där också en soffa och vänliga händer som kan klappa dig när du vill. Du har säkert träffat Gino där och kan hjälpa honom tillrätta, han dyrkade dig ju så. Du kommer föralltid att leva kvar i våra hjärtan.